Låt företaget känna dig hittade deras telefonnummer på NiceLocal - företag fungerar bäst när de känner dig kan påverka deras Betyg
Besvarades ditt telefonsamtal?
Jag upplevde opersonlighet och en anklagande ton från både sköterska som mätte trycket, kollade synen och läkaren som undersökte mitt öga. När mina pupillvidgande ögondroppar hade verkat blev jag uppropad. Läkaren som skulle kolla mig gick före i korridoren och jag fick springa efter för att se vilket rum vi skulle gå in i. Läkaren presenterar sig inte ens!!!? Läkaren har en anklagande ton «Varför är du här?». Mitt svar: «Eeeeh, Jag har blivit remitterat hit. Det står kanske i dina papper?» Vidare så visar läkaren irritation efter att ha givit mig någon bedövningssalva, när han försöker bända in en lupp mellan mina ögonlock. «VAD HÄNDER!!!!?» frågar han som att jag är en idiot, som inte spärrar upp ögat när han förväntar sig det. Jag stammar fram att det är en ren reflex att blinka om någon försöker bända in något i mitt öga. Rent generellt upplever jag nonchalans och en icke-välkomnande attityd från läkaren då jag får stå till svars varför jag har fått en ögondroppe utskriven av remitterande läkare som att det är JAG som har bett att få den!? Rent generellt upplever jag besöket som otroligt opersonligt då läkaren inte vid något tillfälle välkomnar mig eller presenterar sig. Jag skulle ha kunnat fråga honom «Är du vaktmästare, sjuksköterska eller läkare?» Hur ska jag veta det när människan inte ens presenterar sig? Jag blir behandlad som en hund som är hos en veterinär där det inte är lönt att berätta vad man ska göra, eftersom hundar inte förstår vad man säger.
Personen som kanske är läkare avslutar sin undersökning med att säga att det måste tas ytterligare bilder på mitt öga och rusar iväg i korridoren och börjar slita i en låst dörr. Dörren öppnas och en kvinna gläntar på dörren. Den förmodade läkaren frågar henne om hon kan hjälpa till att fotografera mitt öga. Kvinnan säger «Jag jobbar inte idag.» (vad gör hon då i ett låst rum på sin arbetsplats kan man undra?). Läkaren står på sig och undrar om hon verkligen inte kan fotografera patientens/mitt öga. Kvinnan svarar återigen «Jag jobbar inte idag.» (Mystiken tätnar vad hon gör i ett låst rum på sin arbetsplats trots att hon är ledig???????). Övertalningsförsöken går i lås och kvinnan «som inte arbetar idag» fotograferar mitt öga. Den förmodade läkaren försvann som en avlöning utan att säga hej då/god jul eller någon annan social fras.
På det hela taget känns mitt hittills första besök på S:t Eriks ögonsjukhus som att jag deltog i någon dålig fars. Ingen bra känsla alls av detta ställe som känns dysfunktionellt på mer än ett plan. Jag kräver inte att en läkare som jag träffar för första gången ska omfamna mig, och att vi ska bli vänner för resten av vår framtid, men åtminstone att hen berättar vad hen heter.
Kommentar
Se ovan
Datum för utförda tjänster
december
Beskrivning av specialisten
Hur ska jag veta det? Han antydde aldrig med ett ord vad han hette.
Vidare så visar läkaren irritation efter att ha givit mig någon bedövningssalva, när han försöker bända in en lupp mellan mina ögonlock. «VAD HÄNDER!!!!?» frågar han som att jag är en idiot, som inte spärrar upp ögat när han förväntar sig det. Jag stammar fram att det är en ren reflex att blinka om någon försöker bända in något i mitt öga. Rent generellt upplever jag nonchalans och en icke-välkomnande attityd från läkaren då jag får stå till svars varför jag har fått en ögondroppe utskriven av remitterande läkare som att det är JAG som har bett att få den!? Rent generellt upplever jag besöket som otroligt opersonligt då läkaren inte vid något tillfälle välkomnar mig eller presenterar sig. Jag skulle ha kunnat fråga honom «Är du vaktmästare, sjuksköterska eller läkare?» Hur ska jag veta det när människan inte ens presenterar sig? Jag blir behandlad som en hund som är hos en veterinär där det inte är lönt att berätta vad man ska göra, eftersom hundar inte förstår vad man säger.
Personen som kanske är läkare avslutar sin undersökning med att säga att det måste tas ytterligare bilder på mitt öga och rusar iväg i korridoren och börjar slita i en låst dörr. Dörren öppnas och en kvinna gläntar på dörren. Den förmodade läkaren frågar henne om hon kan hjälpa till att fotografera mitt öga. Kvinnan säger «Jag jobbar inte idag.» (vad gör hon då i ett låst rum på sin arbetsplats kan man undra?). Läkaren står på sig och undrar om hon verkligen inte kan fotografera patientens/mitt öga. Kvinnan svarar återigen «Jag jobbar inte idag.» (Mystiken tätnar vad hon gör i ett låst rum på sin arbetsplats trots att hon är ledig???????). Övertalningsförsöken går i lås och kvinnan «som inte arbetar idag» fotograferar mitt öga. Den förmodade läkaren försvann som en avlöning utan att säga hej då/god jul eller någon annan social fras.
På det hela taget känns mitt hittills första besök på S:t Eriks ögonsjukhus som att jag deltog i någon dålig fars. Ingen bra känsla alls av detta ställe som känns dysfunktionellt på mer än ett plan. Jag kräver inte att en läkare som jag träffar för första gången ska omfamna mig, och att vi ska bli vänner för resten av vår framtid, men åtminstone att hen berättar vad hen heter.
Se ovan
december
Hur ska jag veta det? Han antydde aldrig med ett ord vad han hette.
… – visa